En viktig konströrelse som kom att förvandla den västerländska konsten var realismen. Konstnärer började anta den nya konststilen under mitten av 1800-talet och fokus låg på motiv från vardagen. Realismen kom att markera ett markant skifte i konstens historia genom att konstnärer i sina konstverk valde realistiska, vardagliga och beskrivande motiv. Realismen tog fart i Frankrike runt 1850 där rörelsen introducerade idén av dagliga scener och folk från arbetarklassen som konstnärliga motiv. De konstnärer som antog den realistiska konststilen avvisade helt det förhärligande av motiv som dominerat under romantiken.

Många anser konstnären Gustave Courbet att vara den ledande artisten i realismen som under 1840-talet skapade begynnelsen för denna konststil genom att skildra arbetare och bönder som han såg dem utan att idealisera, ett exempel på detta är hans berömda målning ’The Stone Breakers’ från 1849. Honoré Daumier var både målare och skulptör men som till skillnad från Millet och Courbet gärna använde överdrivna subjektiva undertoner i sina politiska karikatyrer. Daumier’s alster bjuder på en ovärderlig glimt av livet i Frankrike under 1800-talet.

Jean-François Millet valde att basera sina målningar på den franska landsbygden med de franska bönderna som motiv. Millet blev också känd för att tillsammans med en grupp av konstnärer utmana romantikens dominans genom Barbizonskolan.

Rosa Bonheur däremot specialiserade sig mer på djur och natur men många av motiven på hennes konstverk bestod också av landskap, fält och gårdar. Andra betydande konstnärer var Émile Zola, Jean-Baptiste-Camille Corot, Gustave Flaubert, Honoré de Balzac.