Expressionism växte fram i 1900-talets Tyskland och var en reaktion på impressionismens passiva stil. Själva ordet expressionism myntades redan 1850 som en beskrivning av konstverk som tydligt visade starka känslor från konstnären. I motsats till impressionistens uttryck av form via färg för att visa majestätet i den mänskliga formen och naturen uttryckte expressionisterna sina känslor av det de såg. I Tyskland formade tyska studenter 1905 en konstnärsgrupp som leddes av Ernst Ludwig Kirchner och 1911 bildades en liknade grupp som Kandinsky och Franz Marc grundade. Det var dessa två grupper som lade grunden till expressionismen i Tyskland och har sedan dess blivit en erkänd stil av morden konst med fantastiska konstverk som hänför och påverkar betraktaren fortfarande idag.

Expressionismen var som störst i Tyskland men andra former av expressionism utvecklades i Frankrike och Österrike. Vincent van Gogh, James Ensor och Edvard Munch var mycket betydande för expressionisterna då dessa stora konstnärers målningar uttryckte och förmedlade med starka färger, förvrängning av former och känslor som längtan och ångest.

Edvard Munch skapade 1893 konstverket ’Skriket/The Scream’ som fortfarande berör människor världen över. Munch fokuserade på död och ångest och hans målningar var starka och känsloladdade. Samtliga av hans konstverk blev antagna av expressionisterna.

Wassily Kandinskys ’Der Blaue Reiter’ från 1903 kan tyckas vare en enkel målning, ett landskap med en ensam ryttare. Här sammanför Kandinsky mörka kontraster och ljus samt stillhet och rörelse. Detta konstverk skapade en länk mellan den växande expressionistiska rörelsen och postimpressionismen.

Konstnären Ernst Ludwig Kirchner är mest omtalad för sina gatuscener från Berlin och ’Street, Berlin’ från 1913 är sannolikt den mest berömda målningen från denna kategori. Kirchner målade långsträckta former med kantiga penseldrag i en laddad gatu-atmosfär och var för sin tid rebellisk och var ett stilistiskt avbrott från det traditionella.